Klockrike Andelsmejeri
Klockrike andelsmejeri byggdes 1905. Andelsmejerier var på den tiden vanliga i Sverige. Bönderna i trakten investerade tillsammans i ett mejeri för att få sina råvaror förfinade till exempelvis ost eller smör. Före 1905 ska det ha funnits ett gårdsmejeri vid Tororps gård, även det andelsägt.

Mejeriet i Klockrike låg mittemot stationen och rälsområdet i Klockrike stationssamhälle och var en stor näring i byn med flera anställda. Mjölken kom med hästskjutsar från närliggande gårdar och i ett senare skede med lastbilar från Älvestad, Försjö, Ledberg m.fl. orter. På lastbryggan på mejeriets norra sida lastades råmjölken in. På mejeriets övervåning fanns bostäder, där bodde 3–4 anställda, bland dem hushållerskan.

Klockrike andelsmejeri var vida känt och prisbelönt. Mjölk såldes ända till Stockholm. Smöret och osten som tillverkades höll yppersta kvalitet. Smöret blev flera gånger prisbelönt i Linköping. Vid lantbruksmässan 1946 i Stockholm tilldelades Klockrike andelsmejeri första pris och hederspris för smöret och osten.

Osten som tillverkades var främst av sorten Svecia. Ibland tillverkades kryddad Sveciaost med nejlika och kummin. Under en kort tid tillverkades enkilosostar avsedda för den engelska marknaden.

Produkterna såldes till återförsäljare och traktens butiker. Inhyst i mejeriet fanns även en butik som sålde hela mejeriets sortiment av mjölkprodukter till hushållen i samhället.

1931 kom Per Nilsson till Klockrike då han anställdes som mejeriföreståndare för andelsmejeriet. Per Nilsson var en driftig person som engagerade sig i vitt skilda frågor i byn. Han drev igenom att det blev gatubelysning i samhället och var en av de drivande krafterna i dåvarande idrottsföreningen Friska Viljor som senare utvecklades till Klockrike allmänna idrottsförening, KAIF. Via Per Nilssons kontakter kom Konsum i Stockholm att sälja både smör och ost från Klockrike.

Andelsmejeriet lades ned 1957 efter att det 1952 köpts upp av Mjölkcentralen, en större konkurrent som garanterade fem års drift. Produktionen lades ned i april 1956 men butiken och ostlagret existerade ytterligare ett år.

En fabrikör från Linköping vid namn Sune Bengtsson fortsatte att använda byggnaden och bedrev där bland annat reparation av byggnadspresenningar, tillverkning av betongplattor (en misslyckad affär) samt tillverkning och förpackning av plastpåsar. Två personer var anställda för plastproduktionen. Många av Klockrikes hemmafruar anlitades för legoarbete i hemmen där uppdraget var att räkna, sortera och packa plastpåsar i konsumentförpackningar.

Den sista tiden nyttjades mejeribyggnaden som plastlager innan den revs 1981. Kvar finns den närliggande mejerivillan från 1940 byggd i klassisk funkisstil där mejeriföreståndarna bodde under driftåren.